"BadHairDay" satte prägeln på dagen... så mina stackars kollegor fick tyvärr lida med att se min "kärringknut" hela dagen. Men det gick att åtgärda..
Tack o lov, som sista kunden för dagen typ hjälpte Billy på Hårimperiet mig med lite färgpåfyllning (det behövdes) och ny frisyr, typ nästan samma, men betydligt bättre än senast då jag fick äran att få en elevklippning. På ett annat ställe,får jag lov att tillägga, tyvärr var jag inte helt informerad om den saken förrän det var för sent.
Hemresan blev lite extra spännande, i nerförsbacken vid Inas gym, såg jag från bussen en tjej/kvinna ligga i snödrivan med näsan neråt. Jag såg i hastigheten bara den blonda kalufsen och tofsen, plus att det var ungefär samma jacka och brun väska. Min snabba tankereaktion sa mig... INA... jag menar med vår tur så var det väl hon som låg där påkörd och med brutna armar eller ben.
STANNA skrek jag,det är min dotter!! och bussen släppte av mig (i en driva till då förståss) men flämtandes av oro och snöpulsande kom jag fram till den vid närmare beskådande inte fullt lika unga damen. Snarare tvärtom, hon hade halkat men inte brutit nå't, hjälp fanns redan på plats och 112 tillkallad. Hon kanske inte kände nå't heller för hon var något dragen om man säger.
Sen vart det till att börja knalla hem då, nästa buss skulle dröja 30 minuter. Men snälla maken kom å hämta upp mig efter vägen, tack för det.
Skämdes lite över min tacksamhet och glädje över att det inte var fröken som låg där i drivan. I bästa fall kan man kanske tolka detta att turen börjar vända åter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar