Det blir inte alltid som man tänkt + genbanken

Vår dag i judohallen blev inte riktigt som planerat, istället blev det till att sitta på SöS akuten, nästan 4 timmar totalt. I kunde gå sin första match, men nästan direkt efteråt sjönk hon ihop dubbelvikt, gråtande, likblek och illamående.

Kände tyvärr igen det här mönstret pga mina egna erfarenheter av likadana smärtsymptom men samtidigt var jag inte orolig. Konstigt ändå, men så var det.
Hon fick lägga sig ner då hon kunde knappt gå, jag la en jacka över henne och sen gick jag för att hämta den mest kompetenta kvinna jag känner i judohallen (ja, inte bara på det här området ska tilläggas).
Tack och lov att hon fanns där för I, Janet sa att det måste undersökas av läkare och med ultraljud för att kolla upp ordentligt. Så då blev det så.

Till slut gick ju ändå smärtorna över och I kunde gå normalt och det släppte ju mer hon rörde på sig. Men specialisten bekräftade det Janet och jag misstänkte från början. Nu får jag väl hoppas på att I inte ska få samma elände som jag hade och att det finns bra behandlingar eller sätt att klara detta ändå.