En dag i sänder… idag har varit en dag med alla faser i en traumatisk kris, både för dottern och oss andra i familjen. Kände därför ett starkt behov att ta reda på mer, hur fortsätter vi nu, vad händer sen efteråt när det har varit avslutning i morgon. Fick telefon från Lena, kuratorn som var mycket hjälpsam. Hon hade också sett att behovet var stort så hon har fixat tider både för ungdom och vuxen. För vi behöver proffs att ta oss igenom denna tuffa tid. Jag fick träffa en mycket bra medmänniska på Familjecentrum i Årsta. Tack och lov, kände att jag behövde få uppbackning på vad som jag behöver och vad som I behöver. TID, och stöd, värme och ibland lite mat. Bara en sån sak, komma ihåg att ÄTA. Sorgen tar all plats, vi blir nästan bortmotade, för att strax därefter vara starkt behövda. Det växlar så snabbt.
Avslutningen: Jag bävar för den, jag har aldrig klarat av skolavslutningar särskilt bra. (Inte ens mina egna för den delen, nja i lågstadiet då … men solen sken alltid och det var bara GLÄDJE)
Vanliga krisreaktioner hos barn och ungdomar
Starka minnesbilder som ansluter sig till händelsen kommer hela tiden tillbaka.
Sömnsvårigheter, insomningssvårigheter, mardrömmar och uppvaknande på natten.
Depression, längtan och saknad. Uttryck för det kan vara gråt och att ingenting är roligt. Det är normalt och viktigt t ex att man söker sig till sådana ställen där man varit tillsammans, ha minnen och tankar om den döde, titta på foton, album, video söka närhet t ex bära den avlidnes kläder eller ta fram saker som har anknytning till den döde.
Ilska och uppförande som kräver uppmärksamhet, utlopp för ilska, raseriutbrott, anklagande, hotande.
Skuldkänslor, självförebråelser och skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar