Frustrerande när inte medicinen hjälper i den takt som vi skulle önska, eller att febern åker jojo i frökens kropp. Det känns som om det är ett inslag i "Diagnos okänd" (eller varför inte House) nu börjar läkarna misstänka andra orsaker till svullnaden i benet och febern, förutom de påvisade streptokockerna. Så i morrn = nya blodprover OCH MR, förhoppningsvis ska det påvisa eller inte, ev. blodpropp.
Stackars lilla flicka. Det räcker nog med smärtan, idag fick hon iaf trevligt besök av en kompis. Jättegulligt av henne att visa sitt stöd genom att komma till sjukhuset om än bara för några timmar. Å så uppskattat det var av Ina. Klart att hon får en hel del sms, och kontakt via nätet, men det är inte äkta mänsklig kontakt trots allt.
Det är som "alla" verkar ha himla jobbigt med sig själva, de räcker inte till för att orka visa "verklig empati" eller närvaro för någon annan. Nu är jag kankse lite generaliserande, men vad jag hör och ser pekar tyvärr på att det råder "alla bara tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig" - mentalitet. Inte bara bland tonåringar, det verkar vara allmängiltigt i hela samhället. Speciellt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar