Nu då, kanske?

Igår fick tjejen komma hem på permis igen, efter ny dos antibiotika och omläggning av benet. Skönt att vara hemma igen, kanske någon till gång på behandling uppe på B 88 innan det ska sys igen. Huvva det törs vi knappt tänka på, hur ska det gå då?. Nå hon har varit riktigt tålmodig och klarat av denna pärs trots allt. Nu är det inne på 3:e veckan faktiskt.

Men det hörs inte mycket gnäll, tack o lov, hon håller humöret uppe nu. Det syns att hon blivit mycket piggare. Efter dagens besök, sa de att hon kan få gå till skolan om hon orkar. Jippie...Klart hon orkar några timmar, hon längtar ju efter att träffa alla. Fast det förstås, hon måste ju ha "färdtjänst" av oss föräldrar veckan ut, hon går ju fortfarande på kryckor.

Denna pärs ändå haft några goda saker med sig, vi har t ex kommit varandra närmare. Sen har jag fått många steg på stegmätaren när man går i korridorerna på HS, joda alla steg räknas.